Jag vet att jag är sent ute. Modebloggerskorna slår igenom innan de slutat grundskolan, kändisarna lägger upp bilderna från ett hårt turnéliv och småbarnsmammorna försöker beskriva vardagspaniken. Jag har egentligen inte mycket att erbjuda annat än 22 år, kvinnligt kön och variationsartat leverne. Tragi och romantik, tragedi och lycka. Och en bloggoskuld som härmed tas.

Jag är inte kvinnan som kan föra noggranna dagboksanteckningar, det blir en sida och så läggs den där fina boken med guldspänne åt sitt öde någonstans så jag hittar den någon gång och funderar på varför jag inte fortsatte att skriva.

Skrivandet handlar om ett skapande, ett sätt att återge vardagen och ge den mening. I vilket fall för mig. För andra handlar det givetvis om andra ting, fina nyansskillnader i språket, ett vackert bruk av gamla förlegade begrepp eller ett bra sätt att berätta på. Något som engagerar läsaren, väcker denne från vinterdvala och korttidsdepression. Eller fångar blicken under varma dagar på stranden, en sommarsemester som firas med en bok rik på dess berättelse. Jag kan inte ge er annat än det jag tänker på, det som berör mig och det jag älskar att återge.

För mig blir bloggen ett viktigt verktyg och jag hoppas att det så kommer att förbli. Här kan jag förmedla mig via tangent och slipper en illa slipad blyerts. Här kan jag ge mig en offentlighet som jag kan välja att behandla lite hur jag vill. Här kan jag gömma mig bakom ett par solglasögon och trots det förmedla ett budskap.

Jag hoppas att du vill vara med mig, inspirera mig eller bara ta del av mig. För ett ögonblick, en stund, eller en framtid.

Kärlek !

Ella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lägenheten var mörk när jag kom hem. Lite ljus på vardagsrumsgolvet, gatlyktornas gula sken från gatan utanför. Det kändes tomt att komma hem till en tom lägenhet. När jag åker med bussen längs vägen, kollar jag alltid in i våra fönster. Då brukar ja...

Jag samlade mig och tog tag i ett trassligt inre. Sa upp mig från min tjänst i kärlekslöshet och evigt åtagande. Han var inte arg, utan förklarade lugnt att han förstod varför jag valde att lämna honom. Mina lådor blev packade i ett snöflingande tidi...